Student Work

Svartsjuka och mord av Trang Bui (6B)

Svartsjuka och mord

Miranda är 18 år gammal och bor i en liten by med sin familj. Hon är en intelligent och nyfiken tjej. Hennes bästa vän heter Saga. Saga har både bra och dåliga fördomar. Miranda tycker att hon är en fantastisk vän men hon tycker också att Saga kan vara lite hemlighetsfull och svartsjuk ibland till exempel när Miranda är med andra kompisar. Anledningarna kan vara att Miranda och Saga har känt varandra hela livet och att Saga har det svårt i livet. Saga har ingen annan än Miranda. Det har alltid varit de två och Miranda har alltid varit på Sagas sida men sedan Elle, tjejen som började på deras skola för två år sen började vara med dem så har Mirandas och Sagas vänskap blivit sämre. Det blev lite svårt för dem att ha kvar vänskapen som innan när den nya tjejen Elle som är både snygg, snäll, rik och populär har tagit Miranda ifrån Saga. Alla vill ju vara som Elle och alla killar gillar henne.

Tjejerna hängde inte så mycket med varandra i några månader. Var och en gick sin egen väg och Saga var så avundsjuk på Miranda som fick den bra vägen medans hon fick sitta vid ett hörn helt ensam. Saga kunde vara med Emilias gäng men hon trivdes inte där. Hon började att bli van med att vara ensam och varje gång hon såg Miranda och Elle skratta tillsammans krossades henne hjärta till tusen bitar. Folk brukar säga att man ska följa sitt hjärta, men vilken bit ska man följa om hjärtat är i små svarta bitar? Att förlora sin bästa vän är mycket värre än att få sitt hjärta krossat av en kille. Vänner kommer och vänner går, det är vad Saga har lärt sig och hon tycker att det är så jobbigt. Hennes största önskan är att Elle bara skulle försvinna så det kunde bli hon och Miranda igen som förr. Det var då hon började att planera. Hon bestämde sig att hon skulle göra det, hon skulle döda Elle.

Miranda var på väg hem från skolan med Elle. De skulle fixa inför festen ikväll så de skulle hem till Elle. De senaste sex månaderna så har hon kommit nära Elle. Elle har blivit hennes ride or die fast det känns ändå tomt i hennes hjärta, för att hon och Saga har inte snackat alls på länge. De säger inte ens hej till varandra. Att gå i korridoren och se Saga helt ensam medans hon hänger med alla de coola gör så att hon får skuldkänslor. Miranda brukade alltid tänka att hon borde gå fram till Saga men hon vågade inte göra Elle arg. Miranda tänker på allt det här när hon gick tillsammans med Elle.  Vad hon inte visste var att det kanske var sista gången som hon fick träffa Elle igen.

Efter tre timmar så hade de äntligen fixat klart för festen. Det var en fest som Elle ordnade till hela klassen som en belöning efter alla prov som de hade haft. Egentligen så ville hon inte gå på festen från början för att hon visste att det skulle bli mycket alkohol men det var inte den riktiga anledningen. Det var att Saga skulle vara där. Hon vill inte träffa Saga och se henne helt ensam. Men hon kunde ju inte säga det till Elle.

Festen var fantastisk, allting gick som Miranda och Elle hade tänkt sig. Det var inte alls så illa, men det gjorde ändån lite ont i hjärtat att se Saga fast festen var så rolig så hon glömde typ bort Saga. Klockan var 11 och alla gästerna hade lämnat för längesen och det var dags för Miranda att gå hem.

På vägen hem hade Miranda en dålig magkänsla, hon borde stanna hos Elle. Hennes bästa vän kunde väl inte sova hemma själv men hon hade lovat mamma att vara hemma 23:30. Halvvägs kom hon på att hon hade glömt sin mobil hemma hos Elle och hon kunde absolut inte leva utan den. Hon skyndade sig tillbaka till Elles hus. När hon kom fram så var dörren öppen. Miranda ropade på Elle men ingen svarade så hon gick in försiktigt och ropade igen. Plötsligt slog dörren igen och allting blev kolsvart. Miranda fick fingra sig fram för att tända lampan i hallen och såg sin mobil på köksbordet. Elle hade nog somnat men Miranda ville vara säker så hon gick upp på övervåningen. När hon gick upp för trapporna så kände hon något blött under sina fötter. Elles familj hade ingen lampa vid trappan upp mot övervåningen så Miranda använde sin mobil som ficklampa och det var då hon såg det. Det som var på trappan som kom från övervåningen. Vätskan som ledde sig ända ner till vardagsrummet. Hon märkte inte det innan men nu så står hon bara helt stilla av rädsla. Det som var på trappan var blod, färskt blod. Just vid den tidpunkten snurrade en massa tankar i Miranda. Hon stod bara där och stirrade på blodet och visste inte vad hon skulle göra men sen kom hon på att någonting måste ha hänt och att Elle var i fara. Snabbt rusade hon uppför trappan in mot Elles sovrum och det var då all kraft i henne tog slut. Elle hängde framför henne, hennes bästa vän hängde där framför henne helt livlöst med blod över hela kroppen som droppade ner på mattan. Miranda tog sin mobil snabbt som allsin dar och ringde 112.

Jag behöver en ambulans fort, skrek Miranda av panik.

Vad är det som har hänt? Var befinner du dig, frågade SOS operatören .

Jag befinner mig på Topasvägen 53, snälla kom så fort ni kan. Jag vet inte vad som har hänt det är bara blod överallt och min bästa vän verkar inte andas, sa Miranda med darriga tänder.

Ambulansen är på väg och jag vill att du berättar allt för mig, sa SOS operatören.

Det var extremt svårt att berätta när tårarna bara rann men hon försökte sitt bästa för att säga allting detaljerat. En kvart senare kom ambulansen och polisen. Polisen spärrade av brottsplatsen och Miranda fick följa med en kvinna som hette Eva. När hon gick ner från övervåningen så kollade hon runt i hela huset för att minnas allting för att hon var säker på att det måste vara någon som har varit på festen. Hon tänkte inte så mycket på det mer för att chocken fanns fortfarande kvar. Miranda fick skjuts hem av Eva som var polis. Eva öppnade dörren åt henne när de var framme. Hennes föräldrar stod vid dörren och väntade på henne. När hon kom hem så orkade hon inte tänka på något mer. Allt hon gjorde senare var att gå och lägga sig. Men det var dock svårt för henne att somna. Hon funderade misstänksamt på det som hände. Om det var ett inbrott så borde väl saker försvinna och allting borde vara kaos. Men varför var alla saker på plats? Varför tog de inte hennes mobil eller andra värdefulla saker?

Det här var inget inbrott, de ville inte ha saker. De ville döda Elle, men varför? Alla de här tankarna hade Miranda i huvudet hela natten.

Nästa morgon vaknade hon av att mamma kom upp och sa att polisen ville prata med henne. Miranda skyndade sig att byta om till nya kläder för att hon hade fortfarande på sig kläderna från igår. Smygandes gick hon ner för trapporna. Nervositeten ökade när hon såg föräldrarna sitta där med polisen. Eva satt också där. Miranda berättade allt vad som hände från början för polisen och tårarna kunde inte vänta. Allt bara rann ner för kinderna. Tillslut fick hon ta en liten paus för att kunna lugna ner sig. Förhöret avslutades en timme senare och efter det så har Miranda funderat. Enligt polisen så har Elle begått självmord. Men det tror hon inte på. Varför skulle Elle tagit självmord? Det finns väl alltid en anledning till att ta självmord? Hon var säker på att det måste vara någon som stannade kvar efter festen. Under förhöret så fattade hon att polisen misstänkte henne eftersom hon var den enda som var där just då, för att hon var den som hittade Elle död och ingen annan var där. Dock så var Eva den enda som iallafall trodde lite på henne. Miranda fick Evas telefonnummer för att ringa om hon kom på något mer.

På eftermiddagen så bestämde hon sig för att cykla till Elles hus även om ingen var hemma och polisen hade spärrat hela huset så de kunde undersöka det imorgon men hon måste vara där före dem. För att inte hennes fingeravtryck skulle förstöra alla ledtrådarna så tog hon med sig vantar och satte upp håret. Sherlock Holmes filmerna var hennes favoriter så nu när hon är på brottsplatsen så tänker hon använda allt som hon har lärt sig av Holmes. Hon gick runt i huset och kollade runt. Allting var som vanligt, det såg ut exakt som igår kväll när hon kollade runt. Så det betyder att gärningsmannens mål var inte att ta värdefulla saker. Han, hon eller dem var ute efter Elle. Vem kan det vara? Säkert någon på skolan, någon som vill Elle illa. Sakta gick hon upp till övervåningen och det var då rädslan ökade till hundra procent. Hon hade en känsla av att någon var på övervåningen men hon fortsatte in i Elles rum. Blodet var fortfarande kvar och nu så kunde hon även se blodet tydligare. Det var inte som droppar utan mer som någon har släpat och försökt att torka upp blodet. Mer hann hon inte fundera när hon plötsligt kände ett slag mot nacken och allting blev kolsvart.

Hon vaknade av att någon ropade på henne. Det starka ljuset blängde i hennes ögon och gjorde så att hon hoppade till. Oroligt tittade hon runt för att se vart hon befann sig och hon såg Eva sitta framför henne. Eva och hon satt i Elles rum. En massa frågor hade hon i huvudet men hon väntade att fråga. En  liten viskning kom ut från Mirandas mun som frågade vad som hade hänt.

Jag skulle undersöka huset och när jag kom upp hit så såg jag dig ligga på golvet, svarade Eva.

Jaha, jag trodde nästan att det var du som slog ner mig så att jag svimmade, sa Miranda.

Va, var någon annan i huset också? frågade Eva med en oroligt röst.

Jag är säker på att det var en tjej, man kunde höra det på skorna. De hade typ ett klick klack ljud som brukar komma från sandaler med lite klack på. Killar brukar inte ofta ha sandaler med klack, viskade Miranda.

Eva blev ganska förvånad över hur smart Miranda tänkte där. Efter att de hade pratat lite så gick Miranda hem. Hemma så tänkte hon på att vem som kunde hata Elle så mycket för att kunna tänka sig att begå mord. Tillslut så kom hon på två misstänkta och en av de misstänkta var Saga. Miranda kunde inte tänka sig hur hon skulle reagera om det verkligen var Saga men hon var ändån säker på att Saga aldrig skulle göra det. Eller skulle hon? Eftersom att hennes och Sagas vänskap hade förstörts på grund av Elle så kanske Saga ville ge igen. Hon har sett i filmer om såna här situationen och så brukar folk säga att tjejer aldrig kan vara mer än två för att det alltid är någon eller några som blir svartsjuka. Saga var även en av de sista som lämnade festen. Den andra misstänkte var Emilia. Emilia var misstänkt eftersom hon verkligen hatade Elle för att sen Elle började på deras skola så har Emilias popularitet sänks. Hon är avundsjuk för att Elle är eller var både smartare och snyggare än henne. Emilia har själv sagt att hon hatar Elle och folk säger ju att hata är ett starkt ord. Den senaste gången de bråkade så sa Emilia att Elle skulle akta sig, att något hemskt skulle hända henne, men ingen av oss trodde det. På grund av det som Emilia sa till Elle så har hon blivit misstänkt. Hon kanske menade det hon sa. Ibland så säger folk saker men de gör aldrig det fast ibland så är det tvärtom. Miranda tänkte plötsligt att det kanske var både Emilia och Saga. De kanske samarbetade. Hon kunde inte bara sitta i sängen och fundera på saker mer, hon måste fråga vart exakt befann Saga och Emilia sig när detta hände.

Snabbt sprang hon ner och tog sin cykel för att cykla till Saga. Hon var nervös, de hade inte pratat på månader och nu så ska hon cykla till Saga bara för att fråga om Elle. Men hon var tvungen, hon måste veta vem som ligger bakom mordet och vem det var som var i huset på morgonen.

När Miranda kom fram så fick hon tillbaka alla minnen från när hon och Saga var små. De lekte alltid hos Saga och de hade det så kul. Minnena gjorde så att en tår droppade ner från ögat. Hon torkade bort den med tröjärmen och plingade. Sagas mamma Maria öppnade och blev förvånad. Maria tänkte nog varför hon var här eftersom det var längesen hon och Saga hängde men hon lät ändån henne traska in. De hade gjort om hemma hos Saga och allt var annorlunda sen senaste gången hon var här. Maria frågade om hon ville dricka något men hon tackade nej. Hon har inte tid för att dricka eller äta. Allt hon ville var att prata med Saga så hon frågade om hon fick gå upp till Saga.

Saga väntade på henne på övervåningen och hon gick upp. Dörren in till hennes rum var redan öppen så hon gick bara in. Blicken mellan de var så stelt. De stod där i typ två minuter och bara stirrade på varandra. Miranda kunde se tårarna i Sagas ögon och hon ville bara krama om henne så hårt hon kunde men det gick bara inte. Bena var typ fast och hon kunde inte röra sig. Tillslut frågade Saga om varför hon kom hit och där började konversationen.

Gick du hem direkt efter när festen var slut? frågade Miranda.

Ja, när alla gick hem så gick jag hem tillsammans med Sofia, svarade Saga med en darrig röst.

Är du säker? Din mamma sa att du kom hem väldigt sent och festen slutade klockan 23:00 och det tar bara dig fem minuter att gå hem från Elle och du kunde inte gå hem tillsammans med Sofia för att hon var full så hennes kille körde henne hem, sa Miranda.

Men vi gick typ en tiondel av vägen för att hennes kille parkerade bilen lite längre bort och sen när de åkte så gick jag hem till min farmor…. jag menar mormor för att hämta min….. jacka, svarade Saga.

Sättet som Saga svarade på hennes frågor visade och berättade väldigt mycket. Saga var så osäker när hon svarade och hon kunde väl seriöst inte gå hem till sin mormor mitt på natten bara för att hämta en jacka. Hon fick vänta för att få veta om det som Saga sa verkligen var sant men först så måste hon cykla till Emilia. Miranda tackade för att hon fick fråga och gav sig iväg. På vägen till Emilia så funderade hon på det som Saga sa. Det kändes som om Saga var rädd för något eller kanske någon. På vägen till Emilia så hade hon en känsla av att någon förföljde henne. Hon ökade farten och tog en genväg till Emilia istället men känslan var fortfarande kvar. Snabbt gick hon av cykeln och böjde sig ner för att knyta skosnören. De var redan knutna men hon låtsades bara för att hon skulle ha lite tid för att kolla runt och det var då hon såg att någon hade gömt sig bakom busken lite längre bort. Man kunde se lite av personen och Miranda såg något rosa och blått. Det fick henne att tänka på Sagas hårband som Saga hade när hon var hemma hos henne nyss.

Saga var efter henne, det var hon säker på så hon hoppade på cykeln och cyklade så fort hon bara kunde hem till Sagas mormor. Hon var säker nu, Emilia kan inte vara misstänkt även om hon verkligen hatade Elle och varnade Elle i förväg och om Miranda minns rätt så kom ju hennes mamma och hämtade henne direkt efter festen så det kan nog inte vara hon.

Hon var framme där Sagas mormor bodde och hon gick snabbt upp och knackade på. Sagas mormor öppnade glatt och det första Miranda gjorde var att fråga om Saga hade varit hos henne igår klockan 23:00 ungefär för att ta sin jacka. Frågan var det som kunde avgöra om Saga ljög eller inte och hon hoppades verkligen att hon skulle säga ja men det blev inte som det Miranda hade hoppats på. Saga var inte hos sin mormor igår. Miranda sa hejdå till Sagas mormor och hon cyklade iväg med besvikelse. Varför ljög Saga? Vad gjorde Saga egentligen? Hon klarade inte av mer. Det fanns ingen vänskap mellan dem längre, hennes hjärta bultade högt, det kändes som om man kunde höra hur högt hennes hjärta bultade och hon ville bara släppa taget om allting. Att få veta att sin före detta bästa vän har mördat sin bästa vän är en känsla som man aldrig vill veta.

Miranda slog igen ytterdörren och sprang upp till sitt sovrum. Hon måste ringa till Eva och berätta allt hon misstänkte. Eva svarade på direkten och de pratade om mordet. Polisen hade hittat en påse med blodigt papper, dukar, rep och två köksknivar under trappan hemma hos Elle. Nu var polisen säkra på att Elle inte tog självmord. Miranda berättade för Eva om Saga, plötsligt hörde hon ett ljud från fönstret. Det var någon som kastade en liten sten på fönstret så hon gick och öppnade fönstret för att kolla och där såg hon Saga med sin cykel. Saga ville prata med henne men hon orkade inte. Egentligen så borde hon prata med Saga för att få mer information. Hon sa till Saga att hon inte ville och då cyklade Saga iväg. Miranda skyndade sig för att hinna med Saga och hon tappade nästan bort henne. Det konstiga var att Saga cyklade in i ett övergivet hus men hon fortsatte att följa efter henne. Det verkar som om Saga skulle träffa någon där. Röster hördes inifrån ödehuset och hon kände igen rösten. Det var Emilias röst, varför skulle Saga och Emilia mötas här? De verkar prata om Elle. Miranda fick tillbaka tanken om att Saga och Emilia samarbetade för att begå mordet så hon tog fram sin mobil och spelade in. Om det nu var dem så måste hon ha bevis för att polisen skulle tro henne.

Vet hon? viskade Emilia.

Jag tror det och hon måste veta varför jag gjorde det, allting är ditt fel, skrek Saga.

Men du är också skyldig, det var din idé. Även om det var jag som dödade henne så hjälpte du ändå till. Du har förstört allting för oss, den där Miranda är smart. Hon började misstänka oss när du var i huset igen dagen efter, skällde Emilia.

Men jag visste inte att hon också skulle vara där, jag var stressad så jag slog bara till henne med kofoten, sa Saga.

Miranda kunde inte tro det hon nyss hörde. Det var som hon trodde, de hade samarbetat för att begå mordet och det var Sagas idé. Av allt som Miranda fick höra gjorde det henne väldigt besviken. Hon ville ringa Eva för att meddela det hon fått veta men hon snubblade på en gren och ett högt ljud hördes från henne när hon ramlade. Hur kunde hon vara så dum tänkte Miranda när hon började höra fotsteg närma sig och hon visste att Emilia och Saga skulle gå ut ur ödehuset. Hon såg att det var en hög med en massa plankor bakom huset så hon sprang dit för att gömma sig. Saga och Emilia gick omkring för att kolla var ljudet kom ifrån. Miranda försökte att andas tystare eftersom hon blev så andfådd. Efter att Saga och Emilia gått så kunde hon äntligen ta sig därifrån.

Hon ringde till Eva och berättade allt och några minuter senare möttes de. Eva fick lyssna på videon som Miranda spelade in och nu visste de exakt hur allting gått till. Några timmar senare blev Emilia Andersson och Saga Nordström gripen av polisen, misstänkt för mord.

Klockan 23:15 bröt Emilia sig in i huset från ett öppet fönster på baksidan och det var Saga som öppnade fönstret på festen så att Emilia senare kunde komma in. Saga var en av de sista som lämnade för att vara säker på att ingen annan förutom Elle  var i huset och Saga visste även att Elles föräldrar inte var hemma den kvällen så de kunde begå mordet hur lätt som helst. Saga höll vakt och Emilia bröt sig in. Efter att Emilia bröt sig in så dödade hon Elle genom att använda kniv och eftersom att Emilia kan karate så måste hon har använt det. Emilia måste senare ha skurit Elles armar med köksknivarna och sen släpat upp henne upp för trappan och sedan använt repet för att hänga upp henne för att det skulle se ut som om Elle hade begått självmord. Emilia fick senare skynda sig för att torka upp blodet som hade runnit ner för hela trappan och golvet på nedervåningen men det verkade som hon blev rädd när hon hörde en mobil ringa och det var Mirandas mamma som ringde för att efter den kvällen så hade Miranda två missat samtal. Emilia var stressad och hon hann inte torka upp blodet så hon la alla sakerna i en påse och la sedan det under trappan och gick. Men hon glömde att stänga dörren ordentligt så när Miranda kom tillbaka för att hämta sin mobil så var ytterdörren redan öppen för att vinden antagligen blåste upp den. Polisen trodde först att det var inbrott men inga av de värdefulla sakerna hemma hos Elle hade försvunnit så det enda sättet var att Elle hade begått självmord och det trodde polisen. Dagen efter det så gick Saga tillbaka till huset för att hämta påsen med sakerna men hon hörde nog att Miranda kom så hon gömde sig någonstans och slog henne så hon svimmade. Det var inte bara Emilia som dödade henne, de båda gjorde det. Eftersom både Emilia och Saga hatade Elle så hade de fått för sig att mörda henne. Ibland kan människor vara så hemska. Mörda folk för att de är svartsjuka, avundsjuka och när de bara hatar någon som är eller.. var helt oskyldig.

Miranda förklarade hur allting gick till för polisen och hon visade alla bevis hon hade. Polisen blev överraskad hur Miranda kunde lösa hela brottet själv och tänka så logiskt och hon fick mycket beröm av både polisen och hela staden. Miranda Karlsson fick senare namnet Miss Miranda av tidningen och hjälpte polisen med många fall tack vare sitt smarta sätt att tänka på. Medan Miranda fick en massa beröm så fick Emilia minst tio år i fängelset för mord och Saga fick fem år för medhjälp till mord. Miranda trodde nog inte att hon kunde förlåta Saga för vad hon hade gjort men hon har tänkt efter. Livet är kort, varför ska man då leva med att hata någon eller vara arg och ledsen för något som redan har hänt så det är bäst att bara glömma det och gå vidare. Ett fall är iallafall löst och flera är på väg.


 

Trump kaoset

An article written by a year 5 student for an assignement in Swedish class. 

Trump kaoset

Det var idag vid tolv tiden som den Amerikanska regeringen meddelade att President Donald Trump hade haft ett möte med Nordkoreas diktator Kim Jong Un och under mötet hade Trump förklarat krig mot Nordkorea.  

Det var under tisdags middagen när Usas president Donald Trump och Nordkoreas diktator Kim Jong Un träffades i Vita Huset i Usa men i mötet som egentligen skulle handla om Nordkoreas kärnvapen eskalerade och Trump bad Kim Jong Un att lämna landet och han avslutade diskussionen med att han förklarade krig mot Nordkorea.

- Nu har han verkligen satt sig i en dålig sits säger Usas ambassadör Laurence Wilson i en intervju med TV4 och SVT.

I nuläget har vi inga uppgifter var Kim Jong Un befinner sig men det sägs att han redan är påväg tillbaka till Nordkorea. Många i Usa är nu oroliga för att Nordkorea ska anfalla Usa och därför börjar folk att fly för att dom inte ska bli indragna i krig.

- Jag är rädd för Nordkorea för man har sett i både media och på tv att dom har mycket kärnvapen och en väldigt stark arme säger en anonym person i en intervju med TV4. ▀ Lowe Wivéus (5B)

Från helvetet och ut i ljuset, ett reportage om hedersrelaterat våld

Grade 8 was assigned to interview someone who has been mistreated or abused. This is one student's exceptional interview on such a horrific topic. 

Från helvetet och ut i ljuset

Ett reportage om hedersrelaterat våld - Kvinnan i reportaget lever under skyddad identitet och jag har därför valt att undanhålla hennes namn. Följande namn på personer i de olika händelserna är dessutom censurerade för att försäkra om hennes trygghet.

UPPSALA: Afghanska ”Zayda Haddad” är idag 21 år. Hon lever under skyddad identitet efter att under hela sin uppväxt varit utsatt för förtryck genom våld och hot. Zayda blev ett offer för graviditet efter våldtäkt som nittonåring, men har idag hittat livsglädjen igen. Det här är Zaydas historia.

På ett fik i Uppsala hade vi bestämt träff för att utföra den länge planerade intervjun. Snön hade lagt sig fint i staden och den skimrade i vintersolen. Utanför fönstret rusade äldre som små förbi genom snömassorna. Det tog inte lång tid förrän en lång kvinna med svart axelkort hår klev in i byggnaden. Hon flackade med blicken sökande efter mig och jag lyfte en hand för att visa min närvaro. Vi hälsade, men hon tittade mig inte i ögonen. Jag plockade fram min dator samtidigt som Zayda torkade bort en droppe från pannan. Hennes yttre speglade nervositet. Efter detta ställde jag min första fråga.

Vad jag har förstått, har du upplevt förtryck länge. Men hur gammal var du när det hela började?

Zayda tittade upp i taket och kliade sig fundersamt i håret innan hon svarade.

Jag skulle nog påstå att jag upplevde en typ av hedersförtryck redan som sjuåring. Det var många små händelser som byggde på hedern. En specifik händelse minns jag väl. Vi hade precis flyttat till Sverige och jag hade träffat en svensk kille i skolan. Vi hängde mycket och en dag följde han med mig hem för att leka. Mina föräldrar blev mycket arga på mig. De berättade att jag inte fick lov att umgås med honom längre. För dem var det orimligt att jag skulle socialisera mig med någon svensk. Jag förstod inte alls varför det var så fel, och jag kan minnas hur jag grät länge den kvällen.

Jag såg hur Zayda andades ut. Ur mitt perspektiv såg hon lättad ut efter att ha berättat. Hon verkade skygg, tittade ofta ner i bordet och harklade sig.

Har heder och rykten alltid varit viktigt för dig, din släkt och familj?

Hedern har alltid varit viktig för min familj. Den har i stort sett följt mig under hela min uppväxt. Jag fick tidigt lära mig att släkten i Afghanistan inte fick bli förnedrad. Då skulle de bli vansinniga och utesluta vår familj, vilket mina föräldrar beskrev som oerhört pinsamt. Att få ett rykte var min värsta mardröm och det ledde till att jag höll mig undan i skolan och från vänner. Under denna perioden var jag väldigt blyg. Alla mina handlingar gjorde jag med hedern i åtanke.

Förstod du att på det sätt dina föräldrar begränsade dig var fel?

Zayda andades in som för att säga något. Men precis innan några ord lämnade munnen stannade hon upp, vred huvudet på sned och gav ifrån sig en suck.

Ja… det gjorde jag. Åtminstone när våldet blev inblandat i de så kallade straffen. Tanken att berätta för någon vad som pågick cirkulerade alltid i bakhuvudet. Det kan störa mig något otroligt att jag verkligen visste att det jag blev utsatt för var fel, när jag inte valde att be om hjälp. Ibland kan jag inte göra annat än att lägga skulden på mig själv, trots att jag vet att jag inte kunde påverka det som hände mig. Det var såhär min kultur fungerade.

Du beskriver mycket om det våld din familj bedrev mot dig. Vad kunde de göra mot dig och till vilken grad behövde det gå för att de skulle välja att skada dig?

Zaydas blick vandrade mellan mig och fönstret. Hennes andningar blev fler, men kortare. Jag hällde upp ett glas vatten till henne och bad henne att gå ut och ta lite behövlig luft. När hon kom tillbaka var hon mer lugn. Dock förstod jag att det var en fråga som väckte gammal oro.

Ursäkta. Det var länge sen jag reflekterade över detta på djupet. Men jag vill gärna dela med mig av det, jag har lovat mig själv att hjälpa andra i min situation.

Jag förstår, ta din tid. Bryt om du behöver det.

Våldet utfördes till mestadels av min pappa eller min bror. Det kunde variera. I bästa fall kunde jag få en örfil men ibland tvingades jag genomlida flera minuter av sparkar och slag. Någon enstaka gång kan jag till och med minnas att de tog strypgrepp på mig. Det var hemskt, jag trodde att de skulle döda mig.

Zayda slutade prata och drog ned polokragen som dolde hennes hals. På halsen bevittnade jag ett flera centimeter stort märke. Jag studerade det men Zayda blundade hårt innan hon kavlade upp kragen igen.

Min bror… han tog en gång så hårt kring min hals att jag fick märket. Det var efter att jag hade kysst en pojke i skolan, någon hade sett oss och berättat för honom. När jag kom hem var det ett rent helvete.

Våldet kunde så att säga bygga på både det ena eller det andra. Ofta kretsade det kring att jag hade umgåtts intimt med andra människor då det var en faktor som kunde vanhedra släkten.

Jag lät min hand vila på Zaydas under tiden hon berättade för att skapa ett förtroende och visa mitt stöd. Hon log samtidigt som en tår slingrade sig ner längs hennes kind. Tystnaden skildrade sig i någon minut till.

Vi pratade kort innan över telefon kring det som hänt dig. Skulle du kunna berätta om kvällen för övergreppet?

Mm, jag ska försöka. Men jag vet inte riktigt hur jag ska börja. Min farbror, eller kvällen. Allting, gick så snabbt. Jag var 19 år. Ensam hemma i lägenheten, det var en helt vanlig kväll. En torsdag. Plötslig hördes flera hårda knackningar mot dörren och jag reste mig från soffan för att öppna. Omedveten om vad som väntade mig. Jag vet inte vad jag trodde, kanske trodde jag ingenting alls. Min farbror stod på andra sidan men det var något främmande med honom. Blicken han gav mig var svart. Han verkade befinna sig utom räckhåll från sin egen kropp och kontroll. Nu i efterhand kan jag anta att han var påverkad av något mycket farligt. Jag sade ingenting eller snarare hann jag inte säga någonting innan han slängde sig över mig. Sedan kändes varje sekund som en evighet.

Avslitna kläder, slag och hot. Jag ville inte inse det jag blev utsatt för. Det var jag som låg nedtryckt på sängen med min farbrors nakna tunga kropp ovanpå. Det var jag som blev brutalt våldtagen vaginalt, analt och oralt i flera timmar. Det var jag, trots att min själ bevittnade vad som hände mig från hörnet av rummet. Åtminstone var det så det kändes. Jag lämnade min kropp för att slippa smärtan. Innan han gick förklarade han utförligt hur han skulle döda mig om jag någonsin berättade för någon vad han hade gjort. Hela natten låg jag kvar på de blodröda lakanen och grät. Tomheten grävde i mig och kroppen dunkade av smärtan. Jag kände mig smutsig och vettskrämd i flera veckor efter händelsen.

Blicken Zayda gav mig var sorgsen, hon såg blek ut. Kinderna var inte längre torra. När hon skulle lyfta upp glaset för att dricka såg jag hur hennes händer darrade. Mina ögon fylldes av tårar där jag satt i tystnad för att försöka bearbeta det jag nyss fått höra. Hon tittade upp på mig och log för att visa att det var okej. Det var det inte. Jag reste mig upp för att krama henne. Vi lät stunden vara, den var fin.

Hur gick du vidare efter våldtäkten och vågade du berätta för någon om det som hände dig.

Jag kunde aldrig gå vidare. Våldtäkten lämnade ett spår.

Innan hon fortsatte tvekade hon.

Några veckor efter övergreppet fick jag inte min mens som vanligt. Jag började må illa ofta och min mage svullnade. Jag köpte ett graviditetstest och bröt ihop när det visade positivt. Paniken och ångesten var värre än något annat jag någonsin upplevt. Det värsta var skulden. Hur skulle jag berätta för mina föräldrar och vad skulle hända med barnet. Jag mådde allt sämre, gick in i en depression och led av grov ångest. Min livslust var som bortblåst. På något sätt var det som fick mig att kämpa miraklet inuti mig. Kanske hade jag inte suttit här idag utan henne och det är jag tacksam för.

Den blyga sidan av Zayda jag sett tidigare rann ut i sanden. Jag kunde se att hennes dotter väckte livsgnistan i henne. Hon pratade energiskt med mycket engagemang.

Mina föräldrar tog beskedet med ilska och skam. Ibland har jag förhoppningar om att det var var för att jag utelämnade den detalj att jag blivit våldtagen av pappas bror. Även om det är minst troligt. De önskade livet ur mig, blev våldsamma och sparkade flera gånger mot magen i hopp om att fostret skulle dö. Mot alla odds överlevde hon, dock inte utan skador. Sparkarna deformerade hennes skallben och har gett henne flera svårigheter. Aldrig i hela mitt liv hade jag mått så dåligt som jag gjorde då. Jag isolerade mig själv från omvärlden och hoppades på att försvinna.

Mot slutet blev Zaydas röst åter stillsam. Hon log svagt men flackade med blicken som vandrade mellan möbler och min ögonkontakt. Jag såg dock hur hon var motiverad att berätta, trots att det var tufft. Jag log tillbaka. Hon skakade på axlarna och sträckte på ryggen innan jag fortsatte.

Hur ser ditt liv ut idag och vad är det du vill förmedla med din historia.

Jag lever idag under skyddad identitet med ett ständigt överhängande hot från min släkt och familj. De kommer aldrig att sluta leta efter mig och jag kommer aldrig att kunna vara densamma igen. Men jag vet att jag är lyckligare utan dem. När jag födde Lea, min dotter, förändrades mitt perspektiv på precis allting. Jag förstod Guds vilja och det som tidigare fick mig att vilja dö väckte mer liv i mig än någonting annat. Jag har växt som människa, börjat uppskatta det jag har och funnit den jag är. Aldrig kommer jag att undanskymma min historia på grund av rädsla. Jag vill att alla ska höra. Men jag söker inte efter sympati eller empati genom att berätta. Jag söker efter att uppmärksamma att förtrycket och hedern måste bekämpas för att min dotter, och alla andra barn ska få växa upp i trygghet. Framtiden är nu och mitt förflutna har gjort mig till den jag är. Det är aldrig för sent för oss att förändra, och det måste vi!

Tack så mycket Zayda för att du ville dela med dig av din historia. Vi alla kommer att kunna dra nytta av den. Jag önskar dig och din dotter all lycka i framtiden och hoppas att du fortsätter att sprida ditt budskap på ett sådant fint sätt som idag. Återigen, stort tack!

Folkvimlet utanför fönstret hade avlägsnat sig och solen släppte sina sista strålar. Vi båda reste oss upp och kramades en lång stund innan cafédörren öppnades. En kvinna klev in tillsammans med en liten flicka i famnen. Flickan slingrade sig loss och hojtade ”Mamma!”.  Hon slängde sig över Zayda som nästan trillade omkull där hon stod. Jag förstod att det var Lea, hennes dotter. Jag kunde känna lyckan omkring mig i deras leenden och skratt. Hon hade funnit ljuset.

Maja Johansson Turunen, 8B

 

 


 

Pages